Show translate page
Banner

Från alkoholist till predikant

Redan fem veckor efter födseln miste Ann-Christine sin mamma. Uppväxten blev tuff och i tonåren blev killarna i A-laget hennes bästa vänner. Efter ett desperat rop på hjälp och en kamp på liv och död fanns två val; Jesus eller undergång.
-Jag valde Jesus. Och efter två år på bibelskola trillade det ner i hjärtat att jag var älskad av Gud. Jag dög för den jag var.

Ann-Christines pappa var alkoholist och klarade inte av att ta hand om sin dotter när mamman dog. Morföräldrarna levde, men de ville inte ha sitt barnbarn. Ett barnhem var enda lösningen, och där drabbades Ann-Christine av engelska sjukan. Dessutom led hon av en ärftlig ledsjukdom och hade fel på höfterna.

Blev adopterad
Det var inte många som ville ha ett sjukt barn, men ett par ville trots allt adoptera henne.
- Det var ett under att de ville ta hand om mig. I efterhand märks det att Gud var med redan då. Min adoptivpappa var sjukgymnast och såg till att jag fick den bästa vård som gick att få.

Ann-Christine fick ligga i gipsvagga för att lederna skulle rättas till och för att höften skulle fungera. Sjukhusvistelserna var många och långa fram till fyra års ålder. Först då kom förmågan att gå ordentligt.

- I skolan var jag inte med i gymnastiken eftersom kroppen hindrade mig. Jag var annorlunda enligt de andra barnen och blev mobbad i åtta år. Skolbarnen satte krokben för mig framför vattenpölar, sparkade mig och hittade på en mängd olika fula namn.

Uteliv lockade
Vid 16 års ålder kom Ann-Christine ut i arbetslivet och det gick bra i några år. Men så småningom lockade utelivet med restauranger och dansgolv.
- I början var det roligt med drinkar hit och dit, men sakta kom jag in i något jag inte kunde styra över.

På arbetet märktes inget, men på fritiden blev det mer och mer alkohol.
- Jag drack med vänner, men även ensam hemma.

Innerst inne förstod Ann-Christine att det inte var ett sådant liv som var tanken för henne, men drickandet gick så långt att A-laget började komma hem till henne för att supa.

Vaknade upp
- Vid ett tillfälle vaknade jag ändå upp. Jag kan inte beskriva den ångest som grep tag i mig. Jag kände att det inte skulle gå längre så jag ropade: ”Gud om du finns, så hjälp mig! Jag orkar inte mer!”
Samma höst började Ann-Christine läsa in gymnasiet på Komvux och blev då bänkkamrat med en kristen kvinna. Kvinnan hade sagt upp sig från sitt jobb och anmält sig till skolan på grund av en stark dröm. I drömmen satt hon på skolbänken. Hon kände att det var från Gud, så hon bad över drömmen och anmälde sig till skolan.

- På skolan sitter jag, och kvinnan förstår ganska snabbt att det var mig Gud ville ha tag i. Jag såg att hon hade något som vi andra inte hade. Jag visste att hon var kristen, men tänkte: "Kom inte till mig och pracka på mig något". Men jag drogs ändå till henne.

En kväll när Ann-Christine hade druckit öl ringde hon sin nya vän och berättade för henne hur hon tyckte att en kristen skulle vara. Då inleddes ett bönearbete i kvinnans hemgrupp.

Värre och värre
Det blev värre och värre den hösten.
-Det var en dragkamp på liv och död. På vårkanten skadade jag mitt ben. Då tyckte inte alkoholist-kompisarna att jag var kul längre, men tjejen från skolan kom hem till mig och erbjöd sig att städa.

Det blev inget städat. De satt och pratade hela kvällen och efter samtalet plockades konfirmationsbibeln fram. Först förstod inte Ann-Christine något, men hon fortsatte ändå läsa på grund av sin inneboende envishet.
- Efter några dagar kom jag till ett vägskäl. Gud talade inom mig: ”Om du fortsätter att gå på din väg så kommer du inte att klara det. Men väljer du den andra vägen, Jesus, så kommer det att gå bra.” Det var inte svårt att välja. Jag valde Jesus. Mina känslor var inte med i detta, men jag valde rätt.

Fri från alkoholen
Kvinnan från Komvux hjälpte till med den fortsatta bibelläsningen sedan Ann-Christine berättat att hon valt att gå med Jesus, och tog med henne till en bönegrupp.

- Gud började tala till mig i Ordet. Jag hade mött kärleken, och den grep mig så starkt att jag inte hade något intresse för alkohol. Jag behövde ingen behandling. Det var ett mirakel. Jag fattar inte hur det gick till och jag har inte haft något återfall på 28 år.

Känslomässigt handikappad
Men Ann-Christine var känslomässigt handikappad och kunde inte känna.
- Jag hade stängt igen och visste inte vad som skulle hända om jag öppnade upp. Besvikelsen på mig själv och andra människor var stor.
En hunger efter Guds ord kom och i slutet av 80-talet fick Ann-Christine höra om bibelskolan Jesus helar och upprättar. Hon flyttade till Stockholm och gick bibelskolan i två år.

-Under de två åren var jag under Guds behandling. Bibellärarna satte ord på allt jag gått igenom. Plötsligt började Guds ord att mjuka upp mig och insikten kom att jag var godkänd av Gud, men det satt mest i hjärnan. Jag kunde inte gråta och orden hade inte landat i hjärtat.

Älskad av Gud
Ann-Christine ville inte åka hem till Göteborg med den smärta hon fortfarande kände, och ett extra förbönssamtal sattes in.

- Andra morgonen efter samtalet vaknade jag och undrade vad som hänt. Allt var så lätt. Att jag var älskad av Gud hade landat. Jag dög för den jag var, efter att ha varit mobbad i åtta års tid, inte trott att jag skulle klara av arbetslivet och efter allt som följde med alkoholmissbruket. Jag var älskad av Gud, den högste!

Många år senare reste Ann-Christine tillbaka till Kungsängen för att gå årskurs tre på bibelskolan. Efter det året blev hon ledare på utposten i Göteborg och idag är hon ute och predikar i olika sammanhang.

-När jag vittnar om hur Gud mötte mig tänds det ett hopp i människors liv. Gud knackar på varje människas dörr.

Om du inte har tagit emot Jesus i ditt hjärta kan du be denna bön:

Bön:
Tack Jesus för att du dog på korset och tog all min synd. Nu tar jag emot dig Jesus som min personlige frälsare och jag vet att du förlåter mig all min synd. Jag lämnar det som varit och ber om förlåtelse för att jag gått min egen väg. Jag vill tacka dig för möjligheten att bli ditt barn. Visa mig den väg som du har för just mig, den unika kallelse som du har för mig. Men framför allt vill jag ta emot din kärlek och få känna ditt godkännande, att jag är älskad av dig. Inte för vad jag gör utan för den jag är. Tack för att jag har blivit upptagen i din familj - frälst av nåd och älskad av dig.

Ta kontakt med en församling som predikar Guds ord. Eller ring eller kom till Arken. Det viktigaste är att få bli Guds barn och få bli upptagen i hans famn. Du är älskad av Gud!