Idag 12 januari publicerade tidningen Världen Idag ett öppet brev till ärkebiskopen med rubriken “Stäng kyrkan för nyandlighet”. Brevet finns i Världen idag https://www.varldenidag.se/debatt/oppet-brev-till-arkebiskopen-stang-kyrkan-for-nyandlighet/repulp!swytqKMS1iSkEbO@rk5ufA/. Brevet följer här:
Mitt namn är Linda Bergling. Efter att jag blev frälst 1972 utbildade jag mig till diakon och tjänade under flera år inom Svenska kyrkan.
Under min tjänst i Brämaregårdens kyrka blev jag inbjuden att delta i en liten förnyelsegrupp (Kyrklig förnyelse, som sedermera blev Oasrörelsen). Gruppen leddes av biskop Bertil Gärtner, som också förrättade min vigning. Under den tiden såg jag en längtan efter andlig förnyelse växa fram, men tyvärr mötte förnyelsen gång på gång motstånd inom kyrkan.
Min man, Gunnar Bergling, var då verksam som präst i Svenska kyrkan. Som många andra karismatiska präster upplevde han att det var svårt att få utrymme för andlig förnyelse i form av den helige Andes dop och att betjäna människor genom handpåläggning och Andens nådegåvor.
När vi rekommenderade människor till kyrkans retreat var vi osäkra på om de då skulle få möta på österländska inslag eller verklig vila och frid hos Jesus.
Mot bakgrund av detta har jag i trettio år tänkt skriva detta brev. Så jag hoppas innerligt att ärkebiskopen tar sig tid att läsa det. Brevet är inte tänkt som påhopp på andra religioner och deras sedvänjor, inte heller att ifrågasätta alla människors lika värde.
Det jag vill dela med dig är en oro som jag länge burit inom mig gällande kyrkans kallelse och förvaltarskap av evangeliet om Jesus, Guds ord och bönen. Jag upplever nämligen att tekniker, metoder och andlighet med ursprung i österländska religioner kommit att ersätta det djupa mötet med Jesus som källa till läkedom och frid.
Som nyutbildad diakon fick jag mitt första möte med österländsk andlighet på Rättviksgården i början av 1970-talet. Prästen Hans Hof instruerade oss i zenbuddistisk böneteknik. Jag och många unga med mig tackade nej till att delta i detta. Vi upplevde att Jesus varnade oss för att gå via en annan religion eller andlighet för att lära känna honom.
Vi oroade oss för framtiden och befarade att om det inte gavs större utrymme för Andens gåvor och andliga erfarenheter i Svenska kyrkan, så skulle den österländska andligheten och dess tekniker överta Guds Andes plats. Det dröjde inte länge förrän Hans Hof – som till en början fick motstånd från kyrkan på grund av alltför stor koppling till buddhismen – ändrade namn på sin teknik till ”djupmeditation”. I dag använder de flesta retreatcenter i Svenska kyrkan den tekniken för bön.
När den psykiska ohälsan ökade i Sverige introducerades tekniker som mindfulness och yoga inom vård, skola och omsorg. Helt utan andlig varudeklaration, det vill säga information om varifrån dessa tekniker var hämtade.
Jag själv, och många jag mötte, såsom politiker, läkare, sjuksköterskor, psykologer, präster och lärare, var okunniga om dessa metoders plats i sina ursprungliga sammanhang. För att utforska detta närmare studerade jag under många år taoism, buddhism och hinduism, bland annat vid ett universitet i USA.
Då upptäckte jag att det var omöjligt att separera dessa andliga tekniker från sitt ursprung. Det vore lika konstigt som att lyfta ut nattvarden eller bönen och beskriva dem som sekulära tekniker, utan att ta hänsyn till att de är inlemmade i ett större andligt sammanhang.
Dessa religioner, och den andlighet de representerar, har en helt annan syn på livet, och begreppet ”frälsning” har där en annan betydelse än i den kristna tron. De flesta meditationstekniker har en tydlig andlig målsättning och kan inte separeras från sitt ursprungliga sammanhang.
Till exempel syftar koncentrationsövningarna i mindfulness i första hand inte till själslig hälsa utan till nästa steg i ”den åttafaldiga vägen” – Nirvana. Här är målet utslocknande, befrielse från lidande. Även yogaövningar för kroppen är inlemmade i ett större andligt sammanhang. Meditativa rörelser i qigong har en andlig målsättning, nämligen harmoni med Tao. Balans mellan Yin och Yang och frigörelse av Qi, som inte är samma sak som helig Ande.
Inte ens grundaren till MBSD (Mindfulness-based stress reduction), Jon Kabat-Zinn, lösgör mindfulness-meditation från den åttafaldiga vägen, utan utrycker klart: ”mindfulness är buddhismens hjärta.”
Doktor Ola Schenström, initiativtagare till Mindfulnesscenter, skriver i sin bok Mindfulness i vardagen att ”mindfulness är inspirerad av buddhistisk meditation och livsfilosofi. Mindfulness är därför en central del i den åttafaldiga vägen”.*
Vi är många som med sorg och bedrövelse har sett hur den österländska andligheten och dess tekniker får allt större utrymme i Svenska kyrkan. Öppet propagerar präster för qigong, yoga, kundaliniyoga och mindfulness som hälsobringande tekniker. Med åren har listan på församlingar som erbjuder österländska tekniker utan andlig varudeklaration ökat dramatiskt.
Många människor i Svenska kyrkans församlingar vet inte skillnaden på den helige Ande och till exempel one-ness blessing/deeksha, hinduistisk energiöverföring, qigong och qi, meridianer och läkande av trasiga energifält.
Kära ärkebiskop, från mitt hjärta vädjar jag till dig att du tar dig tid och tittar närmare på det faktum att österländsk andlighet de senaste åren har gjort sitt intåg i Svenska kyrkans församlingar. Därmed har präster sannolikt förlorat en del av de redskap som Jesus gett, redskap som skulle hjälpa människor till andlig, psykisk, själslig och fysisk hälsa genom Guds ord och Guds Ande.
Nu står jag inte längre kvar i Svenska kyrkan, men mina första steg som kristen tog jag i den traditionen och min tanke när jag blev diakon var att Svenska kyrkan skulle bli mitt andliga hem under resten av mitt liv.
Min önskan är att du, ärade ärkebiskop, på något sätt skulle ge mig respons på detta brev, ett klarläggande av varför österländska tekniker har fått så stort utrymme inom kyrkan. Du har ju huvudansvaret för att prästernas vigningslöften om att förvalta Ordet rent och klart verkligen efterlevs.
Från mitt hjärta ber jag dig att ta detta på allvar. Be, sök Herren och öppna för biblisk andlighet i kyrkan. En sådan andlighet – det är min övertygelse – finns bara i relationen med Jesus och i hans underbara försoningsgärning.
Med varma hälsningar i Guds frid.
